Preventiv medicin-Hälsocentral.

Trots den medicinska forskningens framsteg är den behandlande medicinen förvånansvärt ofta ur stånd att eliminera sjukdomsorsaker och återge patienterna full hälsa.

Att kunna förebygga att onödig sjukdom uppstår är något eftersträvansvärt eftersom det skulle bespara många människor lidande.

Att förebygga sjukdom i stället för att vänta tills den uppstår är en fördel för individen men innebär också mindre utgifter för samhället.

Förebyggande av sjukdom och främjande av hälsa är två grundpelare i folkhälsoarbetet. Det är dock svårt att få den preventiva medicinen att vila på vetenskaplig grund då detta folkhälsoarbete utgör en paradox: det är svårt att bevisa sambandet mellan en förebyggande insats och utebliven sjukdom eller ohälsa.

Svårigheten att vetenskapligt bevisa preventiva effekter, jämfört med terapeutiska, beror också på att den vetenskapliga metodiken är under utveckling. .

Folksjukdomar betingas i stor utsträckning av livsstil, levnadsvanor och faktorer i miljön. I en genomgång av kända riskfaktorer för tumörsjukdomar uppskattar man att 80 % av all cancerdödlighet skulle ha kunnat förebyggas om både miljö- och livsstilsrelaterade riskfaktorer totalt eliminerats.

Motsvarande siffra för hjärtkärlsjukdomar är troligen lika hög.

Eftersom cancer och hjärt-kärlsjukdomar dominerar sjukdomspanoramat blir livsstilsförändring och hälsofrämjande beteenden viktiga mål för det preventiva folkhälsoarbetet.

Samtidigt är det i många fall svårt att värdera exakt vilka beteenden som är direkt hälsovådliga eftersom folksjukdomarna inte betingas av en enda faktor, utan av en rad mer eller mindre välkända riskfaktorer som tillsammans bidrar till sjukdomsutvecklingen.

Det är alltså sällan som en enskild riskfaktor är ensam ansvarig för en sjukdomsutveckling.

Detta är en viktig insikt, som i hög grad bestämmer förutsättningarna för preventivt folkhälsoarbete. När det gäller att förebygga en såpass vanlig sjukdom som hjärtinfarkt, råder den s.k. preventiva paradoxen, vilken innebär att det kan vara mer lönsamt att behandla hela befolkningens blodfettsnivåer genom rådgivning om kost och motion etc. än att spåra upp dem som har extrem värden över normalgränserna och enbart behandla sådana högriskindivider. Samhällsstrategin är sannolikt mer framgångsrik än högriskstrategin av flera skäl. Det är ofta lättare att genomföra en attityd- och beteendeförändring vad gäller kost- och rökvanor om det omfattar en hel, avgränsad befolkningsgrupp, än om den bara gäller enstaka högriskindivider i ett för övrigt oförändrat lokalsamhälle.

Det är sannolikt också lättare att förhindra att rökning blir vanligt om en negativ attityd till tobak blir dominerande, än det är att få storrökarna att sluta röka medan övriga individer fortsätter med sina sporadiska vanor.

Klicka nedan för mer information.

Läs mer om folkhälsoarbete i Kalmar län